Day after.

2013-02-26 ♥ 20:55:59 | Kategori >> Allmänt | KOMMENTARER (1)

I går tränande jag ben och rumpa ordentligt för första gången sedan jag pajade knät i december. I dag kan jag knappt röra mig. Så fort jag har jobbat klart så ska jag lägga mig ner och krevera. Om jag bara kan komma på hur jag ska lyckas placera mig i horisontalt läge utan att vråla. Åtekommer.
 


idag

2013-02-25 ♥ 21:21:42 | Kategori >> Allmänt | KOMMENTARER (0)

Jahapp. Röntgen visade..nnågonting. Vad, vet jag inte. Tyvärr fick jag inte svar direkt som jag hade önskat utan får vacker vänta på svar. Dagens AHA! var iaf att det är ganska soft att ligga nerbäddad i en magnetröntgen. Du kan inte röra dig åt nått håll. Det är bara att slappna av. Jag höll på att somna.

 
Tändläkaren nästa. Inte min grej. Framförallt inte när man blir skrämd skiten ur att man kanske måste rotfylla. Inte ok. Inte okey någonstans. Efter en uppborrad tand så kunde han iaf konstatera att det inte behövdes. Tack för hjärtattacken. Åkte raka vägen till gymmet för att dämpa frustrationen. Därav bilden på den inte helt optimala PWO'n. Men den fyllde sitt syfte.
 
 
 
 
Keso, jordgubbar och färsk mango som post-workout mat. Parmalindad kyckling med broccoli och matvete till middag. Sen var det iväg på möte med potentiell ny kund. På vägen hem köpte jag veckans lektyr och en protein/naturdiet drink. Aldrig prövat en sådan förut. Smakde blaskig pucko så det var inte helt bortkastade pengar endå.
 
 
 
 
 
 
 
 


Nu kan det bli vår.

2013-02-24 ♥ 20:37:25 | Kategori >> Allmänt | KOMMENTARER (0)

Nu kan det bli vår. Är trött på att frysa. Dessutom kom mina nya PW skor hem häromdagen. Jag har klockat att det tar mig 29 minuter att gå till jobbet. Då i full snömundering Om bara snön kan smälta bort liiiite till så drar jag på mig dom här och sen bli det PW till jobbet på mornarna.
 
 
Synd bara på den rosa färgen. Men hur jag än letar och försöker så kommer jag nog inte ifrån den. Bara att "leva" med.
 
I morgon är det dax för magnetröntgen av knät också. Det är skräckblandad förtjusning. Jag vill gärna veta om det är något allvarligt fel på mitt knä eller inte. Nu har jag haft ont sedan första veckan i december och skräcken för att ha slagit upp den gamla meniskskadan ligger och gror i bakhuvudet hela tiden. Att hela tiden behöva ta det lungt och att inte ta i så man kräks gör att motivationen tryter. Ska jag göra något så vill ju gå "all in".
Jag hoppas på bra besked. Hoppas, hoppas, hoppas.
 
 
 
 


RSS 2.0