2010-01-25 ♥ 14:49:49 | Kategori >> Allmänt | KOMMENTARER (3)

Hemkommen från frissan. Sådant gör mindre mirakel. Klippning samt färgning av bryn och fransar kan göra den dassigaste fräsch igen. Sen blev det lite shopping. Har lite födelsedags presenter som ska köpas och del att handla på apoteket. (Lätt oglamoröst och icke kul men livet är ju inte glamoooooour jämt) Däremot hittade jag två tröjor på den vanliga avdelningen, som utan problem kan bäras av undertecknad tjockis. Kunde inte låta bli armbandet till också.

Sen lurkade jag bara runt ett tag i min favorit butik som säljer kosmetika. Blev efter en stund påhoppad av ett mycket uttråkat butiks biträde som undrade om jag ville ha hjälp. Jag tackade först nej, men hon såg uppenbarligen att jag kikade runt på olika underlags krämer.

( Jag har ingen favorit och letar fortfarande efter en som kan tillgodose min schizofrena hud. Men hittills har det inte alls gått.) Hon började snabbt rabbla både det ena och andra märket för mig som jag snabbt avvisade eftersom jag prövat samtliga av dom. (Varför föreslår de dessutom alltid dom jäklarna som kostar ca 350 kronor för en ytte pytte flaska?) Men av någon anledning avspisade jag henne inte utan blev en smula fascinerad av hennes ansikte, utan att kunna sätta fingret på varför.  

Då kom den enerverande varelsen på att alla mina problem kan lösas bara jag använder en tillräckligt täckande primer först. Eeeeh nej tack. Jag sminkar mig så pass sällan och så pass sparsamt att jag känner att det är ganska onödigt att köpa en produkt som antagligen hinner gå ur bäst före datum innan jag använt den. Dessutom är jag totalt allergisk mot ”lager-på-kager” känslan när det gäller smink. Jag har fått tillräckligt med primer och annat smetat i ansiktet de gånger jag gått modell för att veta att det inte är min grej.

Medans varelsen framför mig fortsätter joddla om att hon ”inte kan leeeeeevaaaa utan sin priiiiimeeeer” och att ”det är det bästa som hänt sminkvärlden sen mascaran” inser jag varför jag inte kan sluta titta på henne. Hennes ansikte håller på att krackelera! Hennes högt älskade primer i kombination med hennes underlagskräm hade letat sig in i varje befintlig por och minsta lilla veck i hennes hud!  Om hon bara hade gjort en enda överdriven grimas är jag säker på att hennes ansikte skulle sagt ”KRACK!” för att sedan falla ner i stora sjok på golvet.Motvilligt äckel fascinerad tackade jag henne för hjälpen jag aldrig bett om och flydde fältet.
Hon var inte direkt vad jag kallar den optimala hjälpen för att hitta smink.

Nu ska jag iväg på UL.